Bra beslut | Isabella Löwengrips blogg

När jag var och lämnade Sally till ett kalas nu vid lunch så blev jag i bilen på väg hem så tacksam över alla kloka beslut man har tagit i livet. Beslut som man där och då inte visste var så stora. Att jag hoppade av gymnasiet var ett sådant exempel. Tänk om jag hade lyssnat på folk som sa att jag skulle sluta blogga och hålla på med min webbshop Bellme och istället fokusera på gymnasiet. Planen var att läsa juridik men istället kände jag ett kall över att få göra det jag hade lust med. Skolan kunde få vänta. Elva bolag startades efter det och fler i livet kommer det bli.

Beslutet jag tog om att smsa Odd. Jag hade packat väskorna några timmar tidigare och bokat taxi till Arlanda för att träffa en kille som jag träffade då som precis flyttat till NYC. Men han ringde precis innan och sa att han hade ångrat sig. Halvdeppad (eller okej, väldigt deppad) promenerade jag ner till Sturehof för ett stort glas vin med en vän. Jag scrollade runt i min kontaktlista i telefonen och kom fram till "Odd". Vad gör han nu förtiden? Nu finns Gillis och Sally i mitt liv.

Sorry för emojis men bilderna passar fint in i inlägget

Beslutet av att lämna stan och flytta ut till Lidingö. Jag kunde räkna tillfällena som jag hade besökt ön innan. Men det bara kändes rätt när vi var på visning i ett område som såg ut som "Bullerbyn". Nu går barnen i världens bästa skola, utan bråk eller stök och har fantastiska vänner. Skulle någon bli mobbad i barnens skola så flyttar skolan direkt på mobbaren, Det är nolltolerans.

Alla relationer/dejter jag har valt att lämna för att det inte riktigt kändes rätt i magen. Då träffade jag Paul.

Listan kan göras lång. Vissa beslut bara blir i farten och så landar det rätt. Men ibland så känner man i magen vilket håll man ska ta och då måste man gå den vägen. Blir det inte som man har tänkt sig då så kommer man inte att ångra det, för det var ju det man ville då. Blanda de värsta känslorna i livet är när man hade en möjlighet men inte tog den, kanske av rädsla eller att man lyssnade på många andra. Det är nog det som är det bästa med att bli äldre, magkänslan blir tydligare och man blir inte speciellt brydd kring andras åsikter. Man lever sitt liv och passar det sig inte så är det bara att gå.

Jag kan tycka att det är jobbigt att bli äldre men när man tänker på viken känslomässig frihet det ger så blir jag faktiskt tacksam.

Håller ni inte med?