Bound Zero | Isabella Löwengrips blogg

Igår fick vi ihop 30 000 steg. Vi gick och gick. Eller först fönade jag håret på en salong, det är alltid så lyxigt att göra det i USA (mycket billigare än i Sverige). Vi gick upp till SoHo, Tribeca, West Village och Meatpacking. Vi var rätt shoppingsugna men jag hittade bara en klänning på Diane von Furstenberg.

Jag hade på mig en klänning från Sandro igår

Vi stannade till för lunchpaus på The Standard Grill vid High Line. Vi åt supergoda kycklinghamburgare och ...

... En varm Chocolate Cookie till efterrätt. Paul beställde in vaniljglass så jag toppade min varma kaka med det, mums. Det finns inget annat land i världen som är bättre på allt som är sött tycker jag. Allt är choklad, peanutbutter, extra allt . .. Och jag älskar det!

Visst fönade frisören min lugg fint?

Inne på DVF så provade jag massor av klänningar. Paul tycker att jag ska ändra stil ibland. "Isabella, det är bara beige/vitt, kör lite färg ibland - Överraska! Tänk Madonna eller David Bowie!". Alltså jag är verkligen ingen Madonna eller David Bowie. Min drömbild är snarare mig på Rivieran när jag är gammal med en stor solhatt och pärlhalsband. Men Paul fick mig i alla fall att prova flera klänningar i färg och mönster ... Men jag köpte bara denna i jeans. Den kändes lite "annorlunda" haha...

Paul har en grej för att fota sådana där vattenrör (är det de?).

Han tycker att dom ser ut som roliga figurer med ögon. Jag kan i och för sig hålla med. Igår blev det väl 35 olika figurer på bild.

Min älskling! Jag hittade en butik som heter Vince också, det var massor av fina plagg men min BH visades liksom i allt. Snitten var för djupa i ryggen och armhålan så det gick inte.

På kvällen så var det dags att byta om för att gå ut och äta. En vän till mig som heter Martin och hans kille bor på samma hotell som oss så vi tog en drink i baren innan det var dags att ta en taxi till en restaurang som heter Frenchette.

Jag har en hatkärlek till ljudet i NYC. Det blir aldrig tyst. På ett sätt njuter jag av allt liv, ingenting stannar någonsin upp. Men samtidigt gör det mig också galen, som svensk är man så van med tystnad. Det tar några dagar att komma in i ljudnivån tycker jag,

Martin och Lukas.

Efter middagen så åkte vi till medlemsklubben Bound Zero. Det var SÅ länge sedan jag var ute. Både Paul och jag tog in varsitt glas som vi bara artighets-höll i. När vi gick där ifrån så sa vi till varandra "Är vi tråkiga som liksom inte släpper loss?" Men vi konstaterade att vi inte är det.

Vi kom i alla fall i säng vid två. Vid åtta var vi dock uppe för att plåta kampanjer. Vi har hunnit med ett klädmärke som ska upp på instagram på söndag, sedan ska jag fota ett vitaminmärke tills på måndag och ett skomärke.

Ikväll ska vi på middag med en tidigare anställd till mig, Lina. Hon var andra personen in i Löwengrip och efteråt flyttade hon till NYC. Jag har alltid varit så stolt över henne. Det ska bli kul att catcha up! Förresten, säg till om ni har några NYC-frågor så ska jag försöka besvara dom så gott jag kan :- )

Kram!