Barnen hemma idag | Isabella Löwengrips blogg

Idag har jag en sjuk son här hemma och en dotter som också ville stanna hemma. Gillis var blank i ögonen och allmäntillståndet var hängig så jag tänkte att det är lika bra att hålla honom hemma tills vi vet åt vilket håll det går åt. Sally kunde såklart gå till förskolan men det är mysigt att ha alla hemma... Vi sov ut imorse, Gillis fick jag väcka vid åtta. Ingen aptit utan han somnade om i soffan.

Vi har inte gått ut alls idag. Faktiskt väldigt mysigt, det har snöat hur mycket som helst under dagen. Jag har lagat kycklingwok till lunch och pasta köttfärsås till lunch. Matlagningen tar sig tack och lov i snigelfart. Vi har hängt mest i vardagsrummet och jag har suttit med boken under tiden, idag hann jag med väldigt mycket så jag kände mig produktiv. Jag tog även ett teams-möte med ett bolag som jag kanske ska involvera mig i framöver. Det är så märkligt för många kanske drömmer om en vardag när man inte behöver jobba utan att man bara kan gå hemma. Men nu när jag är där vill jag inte alls ha det så utan jag vill ha något att gå till varje dag.

Att man aldrig kan nöja sig.

På tv:n har det mest visats Pokémon. Lustigt när ens barn börjar titta på samma sak som jag själv såg på som liten. Betyder det att man börjar bli gammal eller att man är en relativt ung mamma?

Jag hade en frågestund på Insta idag och då fick jag en fråga om jag stammar - Det gör jag! Jag har alltid gjort det. När jag var barn fick jag hjälp för det men det kom tillbaka. Jag har försökt kartlägga om det blir så när jag stressar men stamningen och stress hör inte ihop. Det märkliga i allt är att jag kan hålla borta stamningen när jag tillexempel är med i tv-rutan men så fort jag är hemma med Paul så kommer den. Är det inte konstigt? När det gäller podden så kan man höra det ibland men blir det för mycket så klipper vi bort det. Stammandet är inget jag skäms för, det är bara att avbryta, ta ett djupt andetag och börja om.

Nu ska jag krya ner bland barnen i soffan igen och mysa.

Kram