Igår åkte vi ut med en båt för att se och bada med delfiner! Det kom så otroligt många, helt fantastiskt. Alla (förutom jag och barnen) hoppade i och simmade med dom. Det är något magiskt med att se delfiner. Det var någon som skrev till mig att det är djurplågeri att titta på delfiner med båtar ute till havs. Men alltså, delfinerna kan ju bara simma iväg.. ? Vi snorklade efteråt men jag är så obekväm i vattnet efter olyckan i grottan i Italien så jag fick panik efter ett tag och ville ha flytväst på mig. Jag litar inte längre på min egna förmåga att simma. Att träningssimma i en pool är ju inget problem men just att vara ute på öppet hav och det kommer vågor och är lite strömt. Så Sally och jag badade i flytväst. Gillis drog iväg med Paul. Vi åkte ut i två olika båtar. Paul, pappa och mina syskon ville bada med delfinerna och snorkla länge, så jag och barnen tog en egen båt om det skulle vara så att de ville hem tidigare än tre timmar. Men vi alla stannade lika länge och åkte tillbaka tillsammans. När vi kom tillbaka så hängde vi runt poolen och njöt av sista heldagen på Zanzibar. Jag är så glad över att ha haft så mycket tid med mina syskon. På kvällen tog jag, Paul, barnen och min lillebror Elis en promenad på stranden. Det slutade i att vi hade längdhoppstävling med en massa locals. Vi lärde känna en kille i 20års åldern och han tog med oss till sin by som låg precis vid stranden (10 min bort från oss att gå). Det var helt omöjligt att se att bakom alla palmer så låg ett samhälle med 800 invånare. De hade byggt hus av sten men många hus bestod också av hjul. Ingen elektricitet eller rinnande vatten. Byn var så otroligt hemtrevlig så vi stannade ett bra tag. Idag åker vi hem, dessa två veckor har varit otroligt innehållsrika. Resan klättrar upp på till min topp 1-lista i livet. Kram!