Auberge Du Raisin | Isabella Löwengrips blogg

Vi ägnade dagen igår åt att träffa mäklare och bolaget som hjälper till när man vill ha ett boende här nere. Jag känner att det är dumt att jag skriver så mycket om det om det sedan inte blir av så jag ligger lite lågt med planerna här på bloggen tills vi vet mer. Men visst är det en rolig process att kika på boende. Jag är ofta inne på Hemnet bara för att det är kul. Jag trivs väldigt bra i mitt hus på Lidingö trots att det är halva mitt gamla hus storlek. Mitt nuvarande hus är 180 kvm plus inredd källare och att gamla hus var 350 kvm. Jag mådde så dåligt i mitt gamla hus så jag får ont i magen av minnena därifrån. Jag tappade livslusten i det huset och ångesten sätter sig i väggarna.

Jag flyttade in i mitt nya hus två månader efter att jag kom ut från sjukhuset så jag började verkligen mitt nya liv där. Paul har egentligen ett mycket finare hus på Lidingö än mitt, han har sjöutsikt och båten precis utanför men jag vill ändå inte flytta. Det är min bas när jag är hemma. Paul ska antingen sälja eller hyra ut, nu har det bara stått tomt i snart två år. Men sedan vill jag såklart ha ett annat ställe också, precis som vem som helst som köper lantställe eller tillexempel en lägenhet i Spanien. Men på Lidingö är det mitt hem.

Det är så vackra vyer över Lake Leman.

På kvällen bytte vi om för middag. Vi hade fått tips om en restaurang som heter Auberge Du Raisin.

Det var ett jättetrevlig ställe och vi åt lamm som hade grillats över en eldstad (deras specialitet). Jag och Paul väljer ofta bort kött men när man väl ska äta det så måste det vara gott. Jag tog ett halvt glas vin till maten som jag smuttade lite på för att det var gott till lammet. Jag tror inte att det var så farligt med min antidepp. Paul och jag insåg över middagen att vi aldrig har varit berusade tillsammans. Han kan ha tagit en Bloody Mary ibland (han gillar inte vin) och jag kan ta ett glas vin då och då men det blir sällan mer än så. Vi har aldrig öppnat upp en flaska hemma själva någonsin. Jag drack betydligt mer i livet innan jag träffade Paul så det är något väldigt bra såklart.

Paul var världens partyprisse innan han träffade mig så det blev en bra utveckling för honom också. Han bytte verkligen liv helt. Från en sportig ungkarl som festade runt om i världen jämt till en småbarnspappa. Jag var i början rädd för att han skulle få panik en vanlig tisdagskväll när det stektes köttbullar hemma och två barn som vägrade gå och lägga sig men han tycker om familjelivet. Vi lever ju visserligen som ett barnfritt par när Sally och Gillis är hos Odd då reser vi oftast bort. Så livet är ju inte helt som ett Volvo-villa liv. Jag förstår att det är drömmen för de många men jag måste ha ett mer internationellt liv. Jag känner mig låst annars.

Nu ska vi till Engelberg, vi hörs imorgon!