Idag dunkade ångesten i hela kroppen när vi gick till skolan Paul och jag med varsitt barn i handen. Onsdagar betyder bytesdag. "Men mamma, en vecka går ju fort". Jag har varit noga med att aldrig ge barnen dåligt samvete för "att de lämnar oss". Jag minns det som barn att jag kände mig elak när jag lämnade mamma och jag kände mig elak när jag lämnade pappa. Den känslan satt i jämt. Alltid gjorde jag någon ledsen (trodde jag som barn). Med Sally och Gillis säger jag istället på ett ungefär "Jag kommer sakna er jättemycket, men ni kommer ha en bra vecka hos er pappa och under tiden ska Paul och jag hitta på något kul i väntan på att vi ses igen". Jag tror att det måste lämna en bättre känsla i magen. Under dagen idag var jag på ett jobbevent, jag har jobbat med ett klädmärke i Finland länge och kommer också göra det under hösten. Vill ni se vilket varumärke det är så spana in min instagram. När Paul plåtade kampanjen så var det FULLT med getingar överallt men jag ville verkligen vara just där så jag fick kämpa rejält. Getingarna flög in under kjolen och jag stod där och viftade och skrek. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli stucken och jag som är så allergisk mot allt blev nojig över hur jag skulle reagera (aldrig blivit stucken innan). Men jag gav mig inte utan viftade bort, fotade, sprang i väg och gjorde om samma process hundra gånger. Allt för konsten... Efter eventet så hände en hemsk sak. När jag skulle gå till bilen så sprang det fram en man mot mig på gatan och gav mig en kram. Det låter kanske inte så farligt men jag trodde att jag skulle bli knivhuggen. Samma dödspanik som jag fick i grottan i Italien fick jag nu fast i en sekund bara. Jag var helt säker på att nu blir jag skadad. Jag skrek rakt ut och när mannen släppte mig direkt efter så sa han "Oj det var inte meningen att skrämma dig, jag ville bara ge dig en kram för att du strålar och är vacker" Han var inte frisk men ganska så ofarlig när jag väl pratade med honom. Jag har ju fått hot efter att ha gått ut och sagt att jag röstat höger så jag tänkte direkt det hade något med det att göra. Jag skulle medverkat i ett Debattprogram i Svt om det politiska hatet men när jag pratade med mitt säkerhetsbolag idag så avrådde dom mig. Det är för hög risk för mig att göra det tydligen så jag tackade nej till programmet. Trist att låta sjuka människor styra och tysta ner mig men det får bli så denna gång. Det är inte värt det.