Att tro | Isabella Löwengrips blogg

Idag så var det konfirmation i Oscarskyrkan för Pauls ena syskonbarn. Jag har inte varit på en konfirmation i mitt liv tidigare så det var kul att få uppleva. Jag själv är inte döpt, inte konfirmerad och barnen är inte heller döpta. Däremot så gifte jag mig kyrkligt vilket egentligen är lite märkligt kanske i det sammanhanget. Vi valde kyrkan mer av tradition mer än att det var kyrkligt . Dessutom är kyrkor så vackra och känns tryggt på något sätt.

Klänning från Victoria Beckham och klackar härifrån .

Jag tror inte på Gud alls. Jag tror inte att det finns något runt om oss som vi inte kan förklara. Jag är av den tråkiga sorten som bara tror att det skedde ett big bang för 14 miljarder år sedan utan något syfte. Och utifrån det har tid och rum skapats. Evolutionsteorin leder oss sedan fram till var vi är idag: En ärftlig egenskap, som ger en förbättrad chans till överlevnad och förökning. Den vinnar-egenskapen kommer sedan att bli vanligare i nästa generation.

Utöver det finns liksom inget lull lull/kraft/etc enligt mig.

Men jag älskar att höra om andra människors tro, det är så intressant. Antagligen eftersom min egna tro är trist och obefintlig. Som idag så uppskattade jag att närvara i kyrkan och höra psalmerna. Jag har verkligen försökt att tro på något eftersom det känns rimligare att leva så som människa - Men inget fastnar.

När jag var barn, eller snarare tonåring - Och vi var i kyrkan med skolan. Då var jag så rädd över att Gud skulle vara arg på mig för att jag inte trodde på honom. Den känslan satt i väldigt länge :- )

Hur tänker ni?

Kram