Akropolis | Isabella Löwengrips blogg

Vi hade en riktigt härlig söndag i Aten.

Det första vi gjorde var att ta sikt mot Akropolis. Vi bodde i området Monastiraki vilket jag verkligen kan rekommendera.

För några år sedan var Paul och jag i Aten och då hade våra vänner bokat ett hotell utan att göra en bra research. Då hamnade vi i det farliga området Omonia. Det var väldigt obehagligt med mycket drogmissbrukare. Men Monastiraki är helt underbart!

Kön för att ta sig upp till Akropolis var säkert 200 meter lång så vi skippade det, njöt av utsikten från marken och promenerade vidare till museet istället.

Mindre kö på Akropolis museet.

Museet var verkligen en fullträff! Otroligt spännande!

Det fanns så mycket att se, lära, uppleva och sätta sig in i. Vi tog två varv för att vara säkra på att inte missa någon av statyerna. Min mamma har ju en master i historia och historieintresset har verkligen sipprat sig ner starkt i generationerna för Gillis är precis som jag, nyfiken på allt och jag hörde honom konstant i sjungande "woooow".

Museet fick oss besökare att slungas tillbaka till antikens Grekland, allt kändes så levande.

Nu till något sjukt. Paul är ju många meter ner när han fridyker. Sista dagen, påväg tillbaka mot Aten hittar Paul en sån här kruka i havet. Den är enormt tung och lika stor som den största på bilden. Den är i tre delar så Paul simmar fram och tillbaka. Vi skickade bilder på amforan till en kunnig vän i Aten som bekräftade att det var en sån här och att den är ca 2 tusen år gammal. Vi blev helt chockade! Men det är strikt olagligt att hantera den/ta med (såklart) så Paul la tillbaka krukan på botten men sparade koordinaterna för att ge till museet om det är intressant.

Häftigt!

Under museet fick man se utgrävningar på tidigare hem, så coolt. Redan 500 år f.kr använde de tex avloppssystem. Sverige (som inte ens var Sverige) på den tiden var inte i närheten av utvecklingsnivån, här bodde vi betydligt enklare i små stammar.

Jag frågade barnen varför de tror att Grekland så småningom hamnade efter och att Sverige istället tog ett teknikskutt förbi. Det blev en rolig diskussion. Sally trodde det berodde på att det var för varmt i Grekland och att man hellre ville vara utomhus och ledig. Gillis trodde att man har haft så starka traditioner i landet som man har lagt stort fokus på att bevara så att framtiden och förnyelse inte har känts lika lockade som för oss svenskar. Fint att höra deras tankegångar.

Vi har verkligen haft en fantastisk tid i Grekland!

Nu är vi strax hemma i Sverige, vilket höstlov!

Kram!