Åtta år senare och ändå får jag ångest på måndagarna när jag lämnar barnen. Jag har skrivit om det så många gånger om det i bloggen och jag får alltid kloka råd av er. En person skrev förut "Barnen behöver sin pappa också". Den lilla kommentaren fick mig att se till the bigger picture och jag lever på den ibland. När man har barn varannan vecka så blir kraven på sig själv så höga när barnen väl är här. Kan jag sitta framför datorn i köket på vardagskvällarna eller bör vi sitta i soffan tillsammans och titta på något? Om jag inte hinner läsa i sängen innan barnen somnar - Var nattningen dålig då? Om jag tränar sent på kvällen - Är det egoistiskt? Jag ältar så mycket när dom har åkt. Hade dom en bra vecka? Trivs dom här?. Gaaahh. Jag vet ju svaret, men ändå. Kan någon av er relatera? Jag blir säkert lite gladare under dagen. Ikväll ska jag träna och det blir alltid bättre. För er som är lite deppiga - Rör på er! Jag vet att det är vetenskapligt bevisat att man bli glad av att röra på sig men ibland behöver man en påminnelse. En annan sak som jag längtar efter är att resa och få åka skidor. Paul och jag har inte planerat något än men håller tummarna för att vi kan boka något snart. Jag har skid-abstinens. Till och med nervositeten för att komma ur en sittlift saknar jag. Hoppas att ni får en fin måndag! Kram.