Idag besökte vi Tromsø Vildmarkssenter för att uppleva hundspann i den arktiska vildmarken! Jag vet inte vem som var mest ivrig över att få komma iväg, jag eller hundarna! Många hade förvarnat om att det kunde komma avföring från hundarna när de sprang och framför allt dålig lukt men vi upplevde inget av det. Bara ren och skär glädje under de 45 minuterna som vi åkte genom vildmarken. Ljuset var så speciellt idag igen men nu skiftade det mellan blått och rosa. Vi hade 10 hundar som drog oss och de skuttade fram. När vi pausade började de skälla och ville komma iväg igen. Det fick mig att få mindre dåligt samvete när vi satt där tunga i släden. Naturen var verkligen helt magisk, helt orörd snö. Låne-outfit, jack och stövlar Efter turen fick vi tid att umgås med hundarna, jag trodde aldrig att de skulle vara så keliga! Jag hade fått för mig att huskys var rätt restriktiva mot okända människor men det var tvärt om. Varenda hund man fick förbi kom fram och ville bli klappad. De la sig ner på rygg, rullade och myste. Jag vet inte vem som njöt mest, hunden eller jag. Jag ville egentligen bara lägga mig ner platt och låta alla hundar komma och nosa på mig men det var dumt av två anledningar. 1, jag är allergisk. 2, jag känner inte hundarna. Att sitta på knä var tillräckligt mysigt. Jag kände att jag behövde ställa en obekväm fråga till personalen. Och det var om detta kan anses vara djurplågeri (hundspann är väl en tickande bomb i bloggens kommentarsfält) Svaret jag fick var att "de är 50 anställda som har hundar som sin största passion i livet, hundarna får med största sannolikhet mer gos och aktivitet här en vad en vanlig hund får hemma. Ingen hund som inte vill springa behöver springa. Hundarna är glada och keliga och trivs ihop". Vår guide berättade också att när en hund går i pension (typ efter sex år) så adopteras de till anställda eller familjer i Tromsö med omnejd som gärna tar emot hundarna. Eftersom hundarna är så vana med människor är de enkla att ha i en familj sen. En annan kul fakta var att när en tik får valpar så är hon med valparna i åtta veckor. Sedan får en hund-nanny ta över och passa valparna tills de är runt sex-sju månader. Hund-nannyn är en annan hund som har gått i pension. Gulligt. Innan besöket var över så åt vi lunch här, väldigt mysigt. De fanns en buss att ta bredvid hotellet men vi har hyrt en egen bil. Färden från hotellet till Vildmarkssentret tog 30 minuter. Den här upplevelsen kommer jag att leva länge på! Kram!