Det är minst sagt ett speciellt liv jag lever. Igår vid 15:00 så hämtade Odd och jag barnen och åkte hem för att gosa innan jag skulle iväg till Telia. När jag satt och lekte med Barbies med barnen så plingade vår sjuksköterska på och kom upp och satte sig med oss och tog min puls och blodtryck, Gillis låtsas vara doktor en stund och lyssnade på dockornas hjärtan och sedan tre minuter senare hade sjuksköterskan gått och vi lekte vidare. På grund av min intensiva kalender har jag alltså valt att jobba med en privat läkare och sjuksköterska när jag ska ställa in min ADHD-medicin. Det finns ingen tid att för att kolla blodtryck och puls varje vecka (krav för ny dos) på ett sjukhus 08-15 så det här alternativet är det enda sättet. ... Gjorde ett väldigt tidigt besök hos Apoteksgruppen på terminal 5 på Arlanda. Och idag ringde klockan 04.00 och nu väntar Zürich. Det pirrar i hela kroppen. Det är intensiva veckor fram till jul men jag älskar det. Jag har valt det här livet och det är jag tacksam för varje dag. Jag ser att några undrar om jag kommer att orka och det är ingen fara. Efter tio år som raket vet jag mina gränser. Och även om vissa dagar skulle bli mycket är jag duktig på återhämtning. Det är sjävla nyckeln med att orka, man får bränna på i 180 OM det finns tid att ladda batterierna efteråt. Det ändå som smärtar är tiden borta från barnen men jag vet att ett dygn hit eller dit inte är någon fara. Och snart väntar 2,5 vecka julledigt tillsammans. Det är en kamp att få ihop en karriär och småbarnsliv men jag tycker att jag har lyckats bra.