Om mycket att göra | Isabella Löwengrips blogg

När jag vet att en dag kommer att gå i ett är jag duktig på att ha en viss stress-struktur:

Jag påminner mig själv att stanna upp och andas djupt flera gånger under dagen. Jag väljer att äta mer mellanmål Lägger ifrån mig telefonen under lunchen Tar grönt te istället för fler koppar kaffe. Max tre-fyra koppar kaffe om dagen. Jag tvingar mig att gå långsamt. Jag bokar hellre av en punkt i agendan för att ha mer tid till allt annat. En hel dag som stressas igenom blir aldrig bra. Jag prioriterar det som hjälper bolaget framåt för att inte bli en flaskhals. Min tid ska läggas där det blir störst utväxling. Jag har en todo-lista som jag betar av metodiskt. Ibland tar jag en roligare sak före om jag behöver få upp energin Tänker på vilken energi jag sprider bland mina kollegor. Stress smittar av sig negativt, istället ser jag energin som adrenalin och försöker sprida glädje kring allt roligt jag har som väntar. Det är inte så svårt att göra med ett leende på läpparna eftersom det här är min passion. Jag skulle aldrig säga "Åh vad jag är stressad" och storma iväg framför mina kollegor. Det finns inget positivt med det. Istället säger jag "Jäklar vad mycket kul som händer nu". Från vår lunch idag på Strandvägen 1 med en kandidat till rollen som Sverigechef ...

En klok person sa en gång till mig att om jag springer igenom dagen helt forcerad blir det en dag med noll reflektion. Dagar utan att reflektera är idiotiska när man som driver eget. Man behöver kunna se allt i helikopterperspektiv för att ta bra beslut.