Min styrka | Isabella Löwengrips blogg

Jag har alltid varit en slarvig människa. Det toppar min lista på egenskaper jag är mindre nöjd med. Andra saker jag är dålig på att hålla koncentrationen uppe när jag inte tycker att det är intressant längre. Det spelar ingen roll vem jag har möte med, när det går långsamt eller det blir för mycket kallprat om vad någon ska göra på semestern så avbryter jag direkt och ber att vi speedar på eller håller oss till agendan. Det är ju inte så trevligt. Det fattar ju jag också. Men jag har väldigt svårt för att hålla det inombords. Sedan är jag också dålig på att läsa mellan raderna eller "känna in". Odd tycker att han kan känna en stämning i rummet, andra snackar om energier. Jag har noll koll. Känner inget alls mellan fyra väggar.

Jag har svårt att förstå ironi och uppfattar mycket rätt bokstavligt om det inte är något upprepade som jag lärt mig. Typ som när Odd sa att jag skulle "köpa honom något fint" varje gång jag skulle iväg på stan. Det tog tre år för oss att förstå att Odd sa det på skoj varje gång medan jag kämpade runt i butikerna för att hitta något varje gång. Snacka om slitsamt (och dyrt)! Det blev strumpor, näsdukar, machettknappar, en plånbok, några böcker och någon tröja. Puh.

Men om det är något som jag är väldigt stolt över mig själv så är det att jag är en doer. Jag drömmer bara inte utan jag förverkligar allt som jag vill göra. För att komma dit behövs det att man agerar hela tiden. Jag står aldrig still mentalt. Det är krävande men också lite utav en personlighet eller livsstil. Jag kan inte välja bort det utan nyttjar doer:n i mig till mitt jobb. Jag valde att fota några rader i Petter Stordalens bok; Genom att tänka att okej är fantastiskt så undviker du att vänta på det perfekta tillfället . Det är nog så jag lever. Jag väntar inte in, jag kör bara. Två steg fram och ett steg bak. Men det är en rolig resa jag gör.

I have always been a messy person. That’s one of my personality traits I’m less happy about. I’m also bad at concentrating and keeping my focus if I don’t find the subject interesting. It doesn’t matter who’s talking: if the conversation turns boring, the meeting is too slow or if someone starts drifting away talking about their summer vacation, I will interrupt and ask them to speed it up and stick to the agenda. That’s not very nice to say though, I get that. I just can’t help myself. Another thing I’m not good at is to read between the lines and “feel” the atmosphere. Odd can walk into a room and sense the mood, or energy. I don’t get it. I don’t feel anything between the four walls. I have troubles understanding sarcasm and will interpret everything people say literally, unless it’s something I’ve heard before and learned how to understand. Like the time Odd said I should “buy him something pretty” every time I went into the city. It took me three years to finally understand that he was kidding. Meanwhile I ran around like a maniac (talk about expensive!) looking for stuff to buy: socks, napkins, cuff links, wallet, books, a shirt...phew.

On the other hand, I’m very proud of being a doer. I don’t sit around dreaming about all I want to do, I go out and make it happen. In order to get there you have to act. My mind is never at ease. It can be hard at times, but it’s also a part of a personality and a life style. Instead of trying to get rid of the doer inside of me I use at work. I chose to photgraph a piece of Petter Stordalen’s book: “By thinking OK is amazing you will avoid waiting for the perfect moment.” . That’s how I live. I don’t wait, I just do. Two steps forward and one step back, but it doesn’t matter because the journey I’m making is fun.

Men om det är något som jag är väldigt stolt över mig själv så är det att jag är en doer. Jag drömmer bara inte utan jag förverkligar allt som jag vill göra. För att komma dit behövs det att man agerar hela tiden. Jag står aldrig still mentalt. Det är krävande men också lite utav en personlighet eller livsstil. Jag kan inte välja bort det utan nyttjar doer:n i mig till mitt jobb. Jag valde att fota några rader i Petter Stordalens bok; Genom att tänka att okej är fantastiskt så undviker du att vänta på det perfekta tillfället. Det är nog så jag lever. Jag väntar inte in, jag kör bara. Två steg fram och ett steg bak. Men det är en rolig resa jag gör.

“By thinking OK is amazing you will avoid another common cognitive trap: to wait for the perfect. Forget about perfect. In a world where everything is moving faster than ever you don’t have time to wait for perfect. What is perfect today could be old news in a couple of weeks. You have to get moving. You have to act.”