Ikväll väntar manusinlärning. Jag har städat upp efter barnen, värmt en kopp te och tagit fram det som fanns kvar av en Marabou: Jag har egentligen ingen enorm erfarenhet av att hålla i en gala. Jag har gjort det två gånger tidigare i livet men inte alls på den här nivån. Det känns oerhört nervöst. Sådär nervöst att det krampar i magen. Hade det varit en föreläsning hade det inte känts alls. Då vet jag vad jag ska säga och jag har bara mig själv på att ansvara över. Nu är det fyra-fem timmars show på scen och fyra priser som ska delas ut i... .... Blå Hallen med 800 sittande gäster! Klart som tusan att jag frågar mig själv vad jag har gett mig in på. Men fastän det är nervöst nu vet jag ju att jag älskar utmaningar. Jag känner att jag lever och framför allt utvecklas när jag lämnar min Comfort Zone. Just nu känns manusinlärningen svår för att galan är omfattande men det finns något som jag tog med mig från MBA-skolan i Zurich. Och det var att även om uppgiften kändes som kinesiska i början och kanske till och med hela första veckan kommer det ett tillfälle då allt lossnar och man greppar varenda grej. Det är bara att öva tills att poletten trillar ner. Hur som helst. Det ska bli otroligt roligt att få vara konferencier och jag vet att jag grejar det galant. Det är det jag menar när jag pratar om att vara sin bästa vän. Det är i sådana tillfällen man får ställa upp och peppa sig själv!