Self made billionaire | Isabella Löwengrips blogg

Jag såg Expressens artikel om mig och mina lyxvanor för någon dag sedan, gällande min skidresa i Alperna. Är det inte lite märkligt att man i Sverige kämpar med att få kvinnor att ta för sig och klättra på karriärstegen, vi applåderar åt dom som står på egna ben ekonomiskt och vi imponeras av kvinnorna som följer sina egna drömmar.

Men när man väl får skörda frukterna av det, då är det inte längre okej. Var ska gränsen egentligen gå? Pengar till att ha städhjälp två gånger i veckan är accepterat, men att outsourca hela markservicen när man är ensamstående är galet och världsfrånvänt? Det blir en sådan dubbelmoral. Antingen vill vi ha ett samhälle där det är möjligt som ung kvinna att komma från ingenting och bygga upp en business och tjäna pengar, men då fungerar det inte att komma med pekfingret så fort det börjar gå för bra. Den ekvationen går ju inte ihop. Vi behöver lite mer Good for you-anda i Sverige.

I expressen

Jag förvaltar inga pensionspengar, jag tar inte några pengar från någon annan. Det jag gör har jag skapat från noll. Under mina 11 år som entreprenör har jag anställt över 100 personer genom åren och bidragit med miljontals kronor till skatt. Jag hade kunnat välja att göra något annat. Jag hade kunnat gå en mer klassisk väg och plugga klart ungefär nu som 27 åring samtidigt som jag fått två barn under tiden.

Men jag valde en egen väg. En väg som varit slitsam men också lönsam. Idag ser därför mitt liv annorlunda ut. Jag har skapat värde för många människor genom anställningar och jag håller på att bygga upp något enormt som mina barn kan få ta över i framtiden. Det är jag oerhört stolt över. Och under årens gång kommer det bli ännu mer galenskaper, jag längtar efter Teslas tvåsitsiga elbil, jag ser fram emot att flyga privat. Listan kan göras lång på vad jag vill ge mig själv längs resans gång. Det är ju belöningar medan man spurtar. Målet? Att bli en self made billionaire. Det är idag alldeles för få kvinnor som har gjort den resan och det vill jag ändra på. Men bakom finns det enormt med uppoffringar och många timmas jobb och då blir det viktigt med ett samhälle som applåderar längs vägen, inte surar till när man får hjälp med pjäxorna.

Min stora drivkraft ligger i att att få skapa en rörelse världen över och få fler kvinnor att göra det jag har gjort. Sikta på ett mål och bara köra, oavsett var du kommer ifrån. I oktober nästa år kommer jag att stå på en scen för 40 000 kvinnor i Riyadh i Saudiarabien och prata om min resa, det ser jag fram emot.