Äntligen kan jag uppdatera er! Bröstförminskningen gick bra! Det är så många som undrar om processen kring förminsking + lyft så det blir mycket om det i bloggen framöver. Först och främst, här kommer en före-bild och varför jag ville justera brösten. I och med min tidigare ätstörning och allt viktpendlande så ändrades brösten i storlek hela tiden, samt amning av barnen. Det har gjort att brösten har blivit hängiga när jag har gått upp i vikt. Ena bröstet var större än det andra och hänger mer samt vänstra bröstet pekar ut från sidan av kroppen hela tiden. Sedan blev mina vårtgårdar större efter graviditeterna. Jag har verkligen lidit av brösten, inte bara det visuella utan främst det praktiska. Inga sport-bh:ar sitter tillräckligt bra när jag hoppar, det är svårt att hitta fina bikinis och jag har varit så extremt begränsad till vilken BH som jag kan bära (75E). Jag har varit så less på att känna mig instängd varje dag i tjocka byglar och axelband som ger märken. Jag har drömt om att kunna bära klänningar utan en BH, kunna visa ryggen eller använda en rak klänningsmodell utan att bli ett tält. Jag vill äga min kropp, förut ägde brösten mig. Därför ville jag förminska och lyfta med ett implantat (silikon). Mindre, fasta och runda bröst som sitter högre upp var målet. Samt mindre vårtgårdar. Jag vill absolut inte ha ett "naturligt fall" utan fasta och runda. Jag åkte till kliniken med Paul igår vid halv tolv. Jag ville att han skulle stanna med mig så länge som det gick. Jag skulle ha trosor och stödstrumpor på mig under operationen. Vi träffade kirurgen igen och han ritade på brösten inför ingreppet. Han visade var bröstvårtorna skulle sitta, bröstens höjd, dekolletage-glipan etc. Allt sånt hade vi gått igenom innan men alltid bra att dubbelchecka. Sedan pussade jag hejdå till Paul och rullades in till operationssalen. Där var det en fantastiskt trevlig narkosläkare och sjuksköterska som väntade. Det enda som jag var nervös inför själva operationen är infarten till narkosen. Jag avskyr nålar i armvecket. Men det var inget problem. Jag somnade snabbt och kände mig trygg. Det kändes som att operationen hade gått på 5 minuter men den tog ungefär 3,5 timma. Allt hade gått toppen men det hade tagit tid att få dom så identiska som möjligt eftersom brösten var så olika från början. Kirurgen fick avlägsna mycket mer vävnad på höger sida. Och flytta vänstra bröstvårta mer. Men han var jättenöjd! Jag visste inte hur jag skulle må efteråt men jag vaknade upp pigg, glad och hungrig. Jag kände noll smärta i början men efter ett tag började det kännas som en tyngd på bröstet och då fick jag morfin. Jag trodde att det skulle vara lite blodigt men inte alls, det är tejp, kompresser och en sport-bh. ... Flashbacks från förlossningarna ... :- ) Paul hämtade mig vid 20.00 och då tog jag en kort promenad till bilen, det gick jättebra. När vi kom hem så gjorde Paul smörgåsar och flätade mitt hår, så himla gulligt. Vi har en ställbar-säng hemma vilket har underlättat mycket så jag kommer ner och upp i sängen på egen hand. Jag vaknade av smärta vid 05.00 när morfinen hade gått ut men då gick jag ner till köket och fyllde på och så somnade jag om igen till 09.00. Än så länge har denna operation inte varit ett dugg jobbig. Så länge jag regelbundet går på smärtlindring så är det inte farligt. Jag blir dock rätt trött av morfinet så ska försöka fasa ut det när det är hanterbart. Så summan av kardemumman var det här väldigt smidigt och en efterlängtad upplevelse! Hittills har jag inte vågat titta på brösten mer än att lyfta lite på tyget men jag ska duscha brösten dag 3 så ska inspektera mer då. Spännande. Tack för ert stöd! Jag fortsätter att uppdatera :- ) Kram!